Det är natten till måndag, jag och my best friend ligger halvt utslagna i min säng. Vi har haft en rolig helg igen, så det är klart att man är trött. Men jag klagar inte alls!

Politik. Väder. Döden. Ja det är väl ungefär vad vi alltid pratar om nuförtiden. Jag tror faktiskt att vi har blivit rätt vuxna av oss. Vi diskuterar som aldrig förr och försöker förstå oss på livet tillsammans. Det känns bra. För det är dags att inse att vi inte är kvar där vi en gång var. Att det är dags att leva och göra något av livet.

Och för egen del har jag lovat mig själv att jag verkligen måste gå ensam, ett tag.