Nu har jag sagt hejdå till Marlene och gjort mig redo för sju timmars jobb. Visst ska det bli skönt att få tänka på lite annat, men jag hade ju som sagt hellre spenderat mina sista timmar med Marlene tills på Lördag. Men för 1000 gången: det blir bra.

Ikväll är det Brynäs, mamma och pappa ska dit men jag får nog ligga i soffan. Jag kan knappt bärga mig tills det är det blir dags för mig att åka ner! Det klart bästa.

Men nu måste jag springa ut med soporna innan bussen går. Man ska vara duktig...