Fyra dagar kvar. Jag sitter och tänker på oss nu. På hur olika varandra vi är. Och det är nog det jag kommer att sakna mest. Jag kommer att sakna att se efter dig. Att hitta dina grejer. Att städa bort där du skitat ner. Att påminna dig. Att bjuda dig. Jag vet att du hatar det, när jag bjuder. Men jag känner mig rik då, rik på kärlek.

Du skitar ner.
Jag städar gärna upp.
Du är blond.
Jag är brunette.
Du är lite av en tidsoptimist.
Jag är ett planeringsfreak.
Du tappar bort allt du äger och har.
Jag vet vart jag har allt mitt, och vart du har ditt.
Du sprider ut dig överallt, var man än är finns det spår efter dig.
Jag plockar i allt som ligger fel, perfektionist ut i fingertopparna.
Du har världens finaste sångröst.
Jag är tondöv eller något liknande.
Du tänker att det löser sig.
Jag får panik och blir stressad.
Du är fin.
Du är perfekt.
Du är underbar.
Du är rolig.
Du luktar gott.
Du säger rätt.
Du är äkta.
Du är allt.
Jag älskar dig.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men efter varje mening är jag tvungen att ta ett djupt andetag och svälja hårt. Så jag låter bli. Men du ska veta att jag älskar allt som har med dig att göra. Allt du gör. Och även fast jag blir bra jävla less på dig när du står framför spegeln så älskar jag det med. Jag älskar oss.