Efter en virrig dag på Östermalm har vi nu hittat hem. Det var visst lite större än i Forsa! Och att min mobil vägrade fungera gjorde ju inte saken lättare för vilsna lilla mig. Tack och lov att Marlene hittade mig. Vi firade med en god kaffe på pressbyrån.

Kvällen har varit lugn och skön med mycket skratt. Nu ligger vi nerbäddade och knappt vid liv. Det är stressigt i Stockholm, det är det. Jag hinner fan int mä ja eh...