Vilken kväll. Vilken himla lugn kväll. Jag och Frida har varit hos morfar och städat. Vi fick (för en gångs skull) äkta coca cola och (som vanligt) några hundralappar för vår godhet. Vi pustade ut med lite äppelté och en film hemma hos mig sedan. High five!

Nu ska jag lägga mig och drömma om Thomas Di Leva. Eller kanske inte. Men jag måste erkänna att jag faktiskt gillar honom. Han är så rolig. Så klok. Och på något konstigt sätt bara skön att se på. Jag skulle nog vilja vara som han faktiskt. Heheh.

snart är det inte roligt längre, snart är det för svårt att se tillbaka på, snart är det borta