Dagen har varit väldigt fin. Marlene plingade på dörren imorse. Och sedan dess har vi skrattat och dansat oss igenom dagen. Det kändes overkligt att få ha henne hemma för en dag, men nu är hon tillbaka i Stockholm igen. Fast, på Lördag ses vi.

Nu har jag varit ute och promenerat lite. Och jag har legat vid en sjö och tittat på stjärnorna i en evighet. Trots att mina ben nästan frös till is var det en av de bättre stunderna i mitt liv. Det är så himla mycket som snurrar i mig nu, och att bara få låta allt rinna av en är det skönaste som finns. Jag måste ta vara på mitt liv lite oftare. Jag måste börja bry mig. Om mig själv och framtiden. För allt sitter ihop med nuet.

En kopp té och fåtöljen väntar. Sover hos mormor sen, jobb 05:00 - 13:00 imorgon.