Vi kämpar på. Kämpar, kämpar, kämpar. Och det kommer att bli bättre, vad än som händer. Men gudarna ska veta att detta är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Alla runt omkring är så otroligt viktiga och jag är evigt tacksam till alla som stöttar och verkligen finns. Snart ska jag ta en promenad och förmodligen gråta en och annan tår med min kära moster. Visst blir det alltid bra även om man inte ser något ljus alls för stunden? Visst blir det bättre? Visst kommer allt att bli bra igen?