Att kliva upp klockan kvart i fem imorse var ingen enkel match. Men så fort jag får kaffe och gör iordning min specialmacka på jobbet blir det bra. Och dagen gick fort.

Nu vill jag hem. Till mitt liksom. Jag hatar att bo i en väska med saker överallt. Men mamma och pappa har blivit resgalna så jag är tvungen att bo hos dem med katten en vecka till. Men sen, då ska jag flytta till lägenheten igen och börja leva på riktigt.

Den delen av mig jag trodde du skulle ta med dig finns kvar. Jag har det. Jag kan och jag vill och jag gör det. Men det bästa av allt är att det inte känns fel. Nu börjar det.