Jag vet inte om jag blev mest glad över att jag har fått veta vem som gjorde mig så fruktansvärt illa och sedan ljög mig rakt upp i ansiktet, eller om lyckan var större då jag fick veta att jag har fått min allra första lägenhet.

Jag blev så glad när telefonen ringde imorse och jag fick veta att jag för första gången flyttar hemifrån om två veckor. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Men hur konstigt det än låter blev jag nästan ännu gladare när jag fick veta vem den sjuka/tragiska/patetiska människan var som gjorde mig så grymt ledsen. Lättnaden var enorm. Självklart är jag besviken, men det är den bästa jävla människan på hela jorden att vara besviken på. Ärligt talat så känns det inte ett dugg jobbigt att avsky och ignorera. Det enda konstiga är att jag fortfarande inte vet varför personen gjorde det, eftersom han inte har någon skam eller heder och fortfarande är den tragiska personen som berättar för mig gång på gång att det varit ett "inbrott" där endast min necessär och mp3 försvann. Allvarligt?!?!

Men det skiter jag så jävla fullständigt i nu, för just nu är jag världens gladaste!