Lite den känslan, av att vara där med ändå inte, har jag haft i magen today. En svår känsla att förklara, men så jävlarns uppenbart just då för stunden.

Men jag är nöjd så länge jag inte känner min värsta känsla. Jag hatar den känslan. Förut kunde jag inte riktigt sätta fingret på vad det var jag kände, nu vet jag exakt hur det stavas. Men som sagt, jag är alltid nöjd och tacksam så länge jag slipper.

Herregud vad med känslosnack det blev nu då.
Har jag blivit en känslig jävel på senaste tiden tro?

Nyss åt jag morötter och vit balsamvinäger iallafall, känslokallt uh. Nej jag kan inte ljuga, jag älskar morötter och vit balsamvinäger så helt tomt kändes det inte inom mig när jag åt... Men snart tror jag att det är dags för mig att hoppa i säng och glömma det här med känslor ett tag. För om jag ska vara ärlig, det är rätt jobbigt.