Jag har nyss klivit upp och insett att jag faktiskt har fått tillräckligt långt hår för att låta det hänga fritt. Jag är dock inte helt återhämtad sedan den 7 maj 2007 som var en av de värsta dagarna i mitt liv. Hur fan kan så mycket psyke sitta i håret? Lite skrämmande. Men det var verkligen mörka veckor och månader som avlöste varandra efter den dagen. Tur att vi var två Marlene, annars hade det gått snett.

Men idag kan vi iallafall skratta åt den där jävla onsdagen för snart tre år sedan.

Nu ska jag klä på mig och åka in till stan och träffa min bästaste mormor. Jag hoppas att vi lunchar för jag är grymt sugen på jordnötssås, buuut i know her :)