Jag har lyckats bra med min fina pojkvän, ja det tycker jag verkligen. Jag har lyckats med det jag trodde var omöjligt - att få honom att sitta klistrad framför One tree hill. Just nu är jag bara så glad, dels för att han har köpt tre hela säsonger till mig och dels för att vi kan titta tillsammans. Hallelujah vad trevligt alltså.

Idag har vi knappt klätt på oss, bara legat och levt oss in i rollerna. Men någon slags gräns måste man väl dra antar jag, så vi har slutat titta för dagen och jag ska snällt be om att få låna mammas och pappas bil och rulla iväg till Idenor där en av mina bästa vänner befinner sig. Hur kan jag bli förvånad över denna saknad?

Mitt nyårslöfte är ett löfte jag vill hålla, jag ska kämpa. Jag vill att ni ska förstå.