these times are so hard


Sådärja, nu har jag bakat klart mina grisar och bockar. Så nu kan jag lägga mig och sova några välbehövda timmar. Men fasen alltså, det känns otroligt as-tomt här nu. Detta är första kvällen och natten på evigheter som jag är ensam! Jag har blivit van att ha mina vapendragare vid min sida ju... Men imorgon blir det en mysig dag med Carolin och Emilia på stan, så jag får hålla ut. Lalalalalala-öh-öh. MEN, sov nu Sara.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0