Andra ljuset är tänt, kaffet har snart kokat klart, det är skidskytte på teven och jag är på världens julmyshumör. Om någon timme ska jag träffa världens bästa familj och lite finfinan släkt för att äta julbord (tills vi dör) på Ystegårn i Hillsta. Det känns som att den traditionen har hållt i sig några år? Men det är ju inte så att jag klagar direkt!

För övrigt är jag nu rätt tom på... ord, trots att jag är proppjävlafull med tankar och funderingar. Ibland undrar man verkligen varför vissa grejer här i livet inträffar. Och även om jag tror att allt har en mening känns det nu som att han där uppe gjort ett rejält misstag och sabbat livet för många. Jag önskar att allt ordnar upp sig. För alla!

Men nu ska jag stänga av mig själv och omvärlden ett tag, det gör så otroligt ont att veta hur dåligt vissa mår utan att kunna göra något åt det. Eller kan jag kanske det?