Efter en bra (och otroligt effektiv) dag med mormor, ett trevligt biobesök med M och gott kvällskaffe hos Emilia är jag nu hemma. I mörkret, i ensamheten med tankarna.

Allt i mig fungerar så bra när jag får vara inne i andra världar. Harry Pottervärlden. Yatzyvärlden. Hockeyvärlden. Julvärlden. Alla jävla världar utom min egen. Men så fort jag blir ensam kommer allt över mig... Jag tror ingen kan sätta sig in i allt som sker just nu. Jag har aldrig upplevt något såhär svårt. Jag har aldrig upplevt något så fel som kännts så rätt. Jag har heller aldrig tyckt så illa om mig själv någon gång.

Men det är bara att kämpa på, och förr eller senare blir det kanske lite  ...   medvind.