Nu är jag nästan mållös... Jag har suttit och läst igenom en massa gamla inlägg, http://sarasaharan.blogg.se/2010/june/, och jag kan inte förstår hur allt har kunna blivit som det faktiskt är nu. Även fast jag hade det grymt jobbigt emellanåt var jag glad, jag mådde verkligen bra och gjorde massor av saker. Jag får panik när jag ser hur allt har blivit nu. Något måste verkligen hända. Och det är jag som ska göra det.