Jag har en vän som jag skulle kunna gå genom eld för. Jag skulle kunna strunta i allt annat och bara sitta mitt emot henne. Bara vi, vart som helst. Vi skulle till och med kunna sitta helt tysta och bara utbyta blickar och endå ha hur roligt som helst. Och precis nu så skulle jag vilja vara där hon är. Och krama om henne i flera timmar! Livet är inte rättvist, så är det bara. Men nu har han det bra, slipper ha ont och slipper leva ett liv fyllt av smärta som ingen är värd att leva. Jag ska göra allt jag kan för min bästa vän. Finnas där, trösta, gråta, skratta och gå vidare med henne. Men det är svårt, en väldigt jobbig grej. Men jag finns här hjärtat, och jag älskar dig mer än du någonsin vet!

Livet är som sagt inte alltid rättvist. Och nu när jag skulle behöva all energi i hela världen har jag gått och blivit sjuk igen. Så jävla opassande som det kan bli. Men om en vecka är jag 20, heltidsschemat går ut och jag har hur mycket tid som helst. Vad jag vet nu iallafall. Tid för mig själv och för andra. Tid för min bästa vän. Så fint.