Klockan 10:30 vaknade vi av att det bankade på dörren. För det första så hatar jag att sova så länge, och för det andra är det jäkligt läskigt att vakna av att någon vill komma in genom döra. I samma ögonblick som jag vaknade låg humöret på botten.

Det vara dock bara pappa som stod där utanför, och mitt humör blev genast till det bättre då han skruvade upp ett av inköpen från ikea inne i köket. Och efter en kopp kaffe och några sidor ur Fången från Azkaban är jag till och med på ett ja, strålande humör. Så medans det håller i sig ska jag passa på att städa och gnussa järnet till Johnossi – No Last Call, och samtidigt grubbla över mina sjukt konstiga drömmar. De senaste två veckorna har jag drömt att... Äscha, jag hoppas att de slår in snart.