Jag är lite rädd nu, faktiskt. Men med alla persienner nere, tända lampor och bra musik tar jag mig igenom kvällen minut för minut. Mest av allt önskar jag att min fina pojkvän var hemma. Men tack och lov börjar jag känna mig riktigt trött, så jag hoppas att jag somnar så fort jag kryper ner i sängen. Fast det vore väl för bra...

Och nästa gång jag träffar Marlene ska jag slicka på hennes fingrar, som har klämt på Petter Northugs ass. Jag tror att jag ska bita lite lätt i dom också. Småsuga typ.