Igår när jag och Mattias var på väg till marknaden stötte jag på en riktig favorit. Någon jag växt upp med, lyssnat till och både skrattat och gråtit med.

MIN IDOL ALLTSÅ.

Jag var knappt en meter ifrån Per Persson, från Perssons Pack alltså
(för en stackrare som missat dem). Men jag varken hejade, kastade mig i hans famn eller bad honom skriva autografen på min arm. Förjävligt va?

Idag har jag köpt barnpresenter. Min lilla tremänning fyller år så jag, mamma och mormor ska dit lite senare. Resten av dagen får förbli oplanerad. Älsklingen fixar med bilen så jag ska bara chilla och ta dagen som den kommer.

Ehm... gör jag något annat förresten?