Lördag, jag har jobbat färdigt och är helt slut. Men jag kan inte riktigt slappna av,
det är någonting som känns så fel i mig. Någonting som känns som ett svart hål. Som en saknad, ja en saknad är det nog. Vart är allt som var så bra förr? Fast om allt är förlorat har jag endast mig själv att skylla... Och jag hatar mig själv för hur det har blivit med åren. Är det rätt att jag får känna mig ensam och glömd nu? JA.

Men jag antar att det blir resultatet av att vara rädd. Rädd för att förlora det ena.