Jag är helt tom och har inte gråtit såhär mycket på flera år. Helst av allt hade jag velat hoppa över dagen, men jag antar att det är någon mening med detta.

Just nu är jag bara glad över att jag inte har förlorat någon jag älskar, och att jag har riktigt fina människor runt om mig. Allt kunde ha slutat sämre, och nu gäller det bara att se framåt. Men ett sår som sitter djupt inne läker inte över en natt...

Jag ser framemot en bra dag i Ljusdal imorgon och hoppas på att få skratta lite.