Jag har tänkt rätt mycket den senaste tiden, funderat över tacksamhet och över vad som gör mig glad. Och jag blir jävligt förvånad över varför jag så ofta känner mig låg, missnöjd och tror att så många har det bättre än mig.

Jag har så mycket att vara tacksam för, så många runt omkring mig att älska och så mycket att se fram emot och längta till. Varför känner jag mig nere?

Men så har jag kommit på att allt hänger på mig. Jag måste trivas med mig själv, jag måste tycka om mig själv och må bra av att vara jag. Jag måste lära mig att att vara nöjd. Nöjd med mig själv och glad över hur långt jag kommit. Jag är på väg nu.

Att oroa sig inför framtiden är bara onödigt. Jag vet inte vart jag vill ännu men det är ingen brådska. Allt kommer ju att blir bättre och lättare än vad det är nu. Och under tiden ska jag slappna av, leva, älska alla runt omkring mig och bara må bra!

Nu ska jag längta till julen, ta vara på varje mys-sekund, vara glad över att jag har en sådan fin pojkvän och vara nöjd med mig själv. Och att jag snart ska åka till fjällen med mina härliga, saknade gamla klasskompisar gör allt så mycket roligare!

Skitsamma om det är en tråkig Söndag nu, jag ska mysa och vara lycklig iallafall :)