Det börjar kännas mer och mer, och bli allt konstigare och jobbigare. Jag vet såklart att det är mitt fel från början, men det hjälper inte. Det gör fortfarande ont att inte vara där just då och uppleva allt, utan att i efterhand försöka klura ut och förstå...

Svart på vitt, allt har konsekvenser. Men nu ska jag kolla på teve och sen åka till vallvägen för övernattning. Jag börjar även bli sugen på att fixa håret igen, slinga lite ljusare. Utväxten har gjort sig synlig och den är betydligt ljusare än det bruna hår jag har nu. Så det kan hända att morgondagen blir en pyssla-om-sig-själv-dag.