Inte för att solen och värmen nu kan mäta sig med hur det var i Bulgarien, men ändå. Jag måste ju utnyttja varenda solsekund innan min jobbsommar drar igång. Jag undrar hur många tårar som kommer rinna ner för mina kinder de riktigt heta underbara svenska sommardagarna då jag jobbar...

FASEN OCKSÅ. Insåg just att jag inleder min jobbperiod redan på måndag! Nästa gång jag får ledigt är alltså i slutet av augusti? Vad tänkte jag när jag tackade ja till jobbet egentligen? Antaglingen på pengar, men vadfan. Inte ens en sketen liten helg får jag vila. Men nu ska jag sluta wajna och vara tacksam istället.

Idag har jag och mamma planterat blommor och rensat ogräs. Sen råkade jag fastna framför datorn precis när Hansen kom hem från jobbet. Typiskt, han tror att jag sitter här hela dagarna. Men det gör jag inte. Så det så. Inte alltid iallafall. Hehehehe lite bah.

Jag har även plockat lite och städat, och snart ska jag städa lite mer. Dammråttorna dansar i mitt rum. Lite måste jag väl anstränga mig jag också och hjälpa mamma och pappa tills det kommer 30 pers på fredag.

30 bra människor. Som ska fira. Fira mig. På min student. Jag tar studenten.  Nu på fredag. Liksom fyra dagar kvar. Det är sjukt. Så jäkla sjukt som det kan bli nästan. Underbart och sorgligt på samma gång. Ja nästan lite hemskt.