Det värsta är att jag vet exakt vad som blir så fel och varför det blir så, och jag vet precis vad som måste göras. Att kunna se hur allt egentligen borde se ut och veta vad som krävs, är så sjukt irriterande då man verkligen inte gör något åt det alls. Det är nog därför hela mitt liv kan rasa samman om någon oskyldig stackare råkar säga fel ord vid fel tillfälle... Jag måste verkligen bättra mig. Och då hjälper det inte att bara babbla på.

Nu är det Lasse på tv, och jag känner för att bara ligga och lyssna och tänka. Önskar att min älskling var här också, och jag önskar att skolan snart tar slut. Jag vill ha ett liiiiiiiv.