Speciellt när man ingenting kan göra. Speciellt när man vet hur allt ligger till och vad som borde sägas till vem and so on. Men jag orkar inte tänka så mycket nu, orkar inte gräva djupare i den grop som jag lärt mig leva i faktiskt. Alla borde veta sina gränser?

Hela kvällen har jag legat framför tv:n med mamma och Frida, brorsans flickvän. Vi passade på att baka en äppelpaj medan alla män i huset var borta, precis som det ska vara. Men nu ramlar dom in en efter en, min käre man är alldeles strax på ingång han också. Som jag längtat, men nu säger jag godnatt och hoppas att allt blir bra för alla.