Pappa skjutsade mig till akuten nyss, febern hade kommit tillbaka och halsen gjorde olidligt ont. Och mycket riktigt, när jag kom dit hade jag 39 graders feber och blodetvärdet (nåntingt) var sänkt. Sen upptäckte vi en röd svälld körtel i halsen, så jag fick pencillin direkt och så skulle vi hoppas att det hjälpte och inte var körtelfeber...

Jag ber till dig gud att det inte är det, riktigt ber på mina bara knän! Men det blir skola imorgon, jag bara måste och det finns ingen utväg. Men mest av allt saknar jag min älsklings armar runt om mig inatt, vi har varit tillsammans i tre månader och det suger att sakna dig såhär mycket nu. Och jag älskar dig på riktigt riktigt riktigt riktigt.