De senaste dagarna har varit väldigt olik de gråa trista vinterdagarna som varit nu den sista tiden. Istället har jag och älsklingen varit ute sjukt mycket, och som jag älskar det. Vi har spelat massor av fotboll, både hos honom och här hemma med mina små gulliga grannungar. Vi har även provat fiskelyckan två gånger utan framgång. Men fler gånger blir det, och jädrar om jag inte drar upp storgäddan. Jag hatar gäddor som fan.

Och det som hände i helgen är fortfarande helt ofattbart... Även fast jag inte kände Sandra så har jag liksom varit tom sedan det hände. Och hur ofta har inte jag tänkt själv när jag stått och kollat ut från just den lägenheten att "fan om man skulle ramla eller hoppa ner här". Tänker på hennes familj och vänner, alla som var på festen och speciellt på Trepp som bor där. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, och på dom som verkligen stod henne nära. Händelsen når inte in, det känns overkligt. Vila i frid.

Annars är det sista veckan av praktiken nu, sen blir det skola i några veckor innan studenten. Jag längtar. Men nu ska jag gå upp till mannen i mitt liv och myspysa lite.