Åter igen måndag och en ny skolvecka. Jag är redan trött.
Jag hatar uppgifter på uppgifter på uppgifter... Ingen verkar fatta?
Och jag kanske inte får ledigt då jag ska till Tunisen heller. Vafan.
Det handlar om tre dagar innan lovet liksom, och min moster fyller 40 år.
Jag blir cpless och börjar bli jävligt anti mot alla lärare, brinn skola!

Men det finns andra människor som man blir sjukt less på också.
Männiksor man hade höga tankar om, människor man trodde på.
På en sekund var allt över. Alla höga tankar blev till de allra lägsta.
Jag förstår inte hur man kan leva med att såra en människa så djupt.
Jag hoppas att ditt liv rasar, jag hoppas fan på det. Det är du så värd.
Du rev ner precis allt för världens finaste tjej, då är det inte mer än rätt.
Jag känner mig helt tom. Kan tänka mig hur den fina tjejen känner sig...
Fyfan. <3

Nej uscha, det gäller att koncentrera sig på allt det positiva här i livet.
Det må vara jävligt svårt ibland, men det finns alltid en bra väg ut.
Och en väg med läxor och skolarbeten finns det också har jag märkt.
Den vägen vandrar jag just nu. Med lite spännande händelser då och då.

Hej så länge.