Och nu har jag sagt som det är. Som jag tror att det är.
Att vänta en lång lång tid är inte samma som att glömma.
Att inte ta sina känslor på allvar är att hugga sig själv.
Rätt igenom bröstet bara.

Jag måste bara få duscha nu. Färga håret. Måla naglarna.
Och sen förhoppningsvis bara kunna lägga mig ner och tänka.