Idag trodde jag att jag skulle gå under på skolan, nästan dö.
Allt var så jobbigt. Inget gick som det skulle. Jag ville bara hem.
Ni vet när man bara vill grina, bara lägga sig och sova ett tag.
Trött och jävlig så kom jag till slut iallafall hem igen, soffan dirr!

Jag är hur snorig som helst och huvudet bara värker. Jag orkar inte.
Har käkat ibumetin all day long och endå mår jag så jävla kukigt.
(Fast hehehe... jag sitter här och funderar på en utgång ikväll, brare)

Även att jag tog en promenad med Carolin nu på kvällningen, mysigt?
Det verkligen spöregnade och jag hade ingen regnjacka, mmm.

Men imorgon får jag förhoppningsvis ta bilen till skolan, en på miljonen typ?
Det är inte lätt att vara tre personer på en bil. Nej det ska gudarna veta.
Shit varför har vi bara en bil? Och varför har jag alltid sista chingen?
Men farmor och farfar är borta så vi får låna deras bil. Jag hatar att åka buss.
Så det kanske vore värt att INTE vara bakis imorgon då? Något klurigt.

We seem to never end,
only get closer to the point where i can take no more.