Jag kom att tänka på en sak. Jag kanske trivs så jävla bra som det är. Jag kanske gör det. Det kanske är rätt att stänga av allt det blödiga och bara vara ett tag? Bara få leva, skratta, må bra, känna sig så in i helvetes dum och ung, vara i nuet, inte tänka framåt och bara strunta i allt ältande om rätt och fel? Fast det kan ju hända att jag resonerar helt fel nu också, men någonting säger mig att uttrycket "man ska leva i nuet" är något man borde gå efter. Bakåt kan man inte gå. Inte framåt heller. Ah, vad lätt det blev nu då. Nu blir det fan nuet som gäller ett tag framöver. Och i detta nu har jag första ching på bilen (imorgon), all day long.