Jag har tänkt
som fan
Igår kokade jag
som vanligt
en kopp kaffe
Jag satte mig och läste
och jävlar vad vuxen jag var

Efter det åkte jag
till stan med mamma
Jag köpte en burk barnmat
och saknade allt som var förr
När inga problem fanns
och när man bara kunde lägga sig
och grina i mammas knä
Nu var jag helt plöstsligt ett barn

Nästa år när jag har tagit studenten
kommer jag att drabbas av
en förjävlig panik
Jag är väl inte vuxen än?
Vad tiden rinner iväg

Men jag och Marlene ska
iallafall ta oss upp från
den här onödiga depptiden
Vi ska göra så att vi vinner
vi har ju inte förlorat något, daah