Det känns som förr. Alltså inte direkt som för 1-2 år sedan.
Utan det känns som förr på riktigt, då när allt var på topp.
Den känslan har jag återfått av tjejerna, mina besta vener.

För 2 år sedan kändes det som att allt var över, hemskt som fan.
Jag var isolerad, jag visste knappt vad ni gjorde om dagarna.
Det kändes som att vi aldrig gjorde något, att vi aldrig träffades.
Vägen tillbaka kändes förjävla lång... Skola, träningar, pojkvänner.

Men nu är allt tillbaka. Det kommer nog aldrig att ta slut.
Ikväll satt vi i mitt kök och pratade minnen till efter midnatt.
Hur underbart som helst. Och vi planerar fester och utflykter.
Jag älskar att vara med er. Vi känner varandra utan och innan.
Alla vet hur var och en fungerar och ingen kan dölja något.
Fan i helvete vad jag är lyckligt lottad som har er, sjukt tacksam!

Nu är det godnatt.
Imorgon kommer tjejerna till mig på jobbet, roligt skare bli.
Synd att jag inte kan följa med till Håkan och käka nu på lördag bara.
Men jag slutar 16:00 och efter det är det PARTY för oss på schemat!

Who cares about little boys that talk too much?