Nu är det en ny månad. Augusti. Och jag ska äntligen fylla 18 år.
Idag fyller min kusin Frida 14 år, grattis på henne! Hurra Hurra.
Och nu är det så att min käft glappar rejält. Så sluta läs här vetja.

Allt snurrar omkring inom mig just nu. Vad är det som händer?
Jag tror att jag vet att jag kanske vill att det ska... ja ni ser.
Varje gång innan jag stänger mina ögon tänker jag samma tanke.
Tänk om det blev samma du och jag igen. Som förut. Precis så.
Ibland händer det att jag stöter bort tanken direkt. Men ibland inte.
När jag tänker på mig som det där objektet, då du vill, känns allt kuk.
Men sen fångas jag alltid på något sätt upp, och saknar dig som fan.
Undra om det här är en process man går igenom efter en lång lång tid?
Konstigt nog känns det ibland som att det fattas en del i mig, en viktig.
Som att jag bara går och väntar på att allt ska falla på plats en gång till.
Det var som att jag plötsligt förstog vad jag saknat.