Jag fick en chock när jag kollade igenom bilder.
Dock var det väl mer som ett glädjebesked I think.
De svart-vita bilderna, ja vad ska man säga? Urk fetto.
Tiderna då jag trodde att jag var som lyckligast.

Dom färgade bilderna är nu. Nu när allt känns depp.
Egentligen mår jag bättre nu. Förutom saknaden. Fan.
Jag vill kunna tro att jag inte behöver dig. Gör jag det då?