Trots regnet har det varit en underbar dag, fast egentligen inte.
Jag har enbart legat och läst och läst och läst. Jag läste ut en bok.
Jag känner mig lite klokare och känner mig ganska vuxen.
Jag fixade upp en brasa i kaminen, det är så varmt ute menar jag.
Det kändes konstigt att sitta framför elden såhär sista dagen i Juni.
Men jag läste, det var November och jag kände mig jävligt inne i boken.

Sen blev jag ----> :D :D :D :D
Mamma beställde en ny mobil till mig.
Jag hatar den Nokia som jag har nu.
Men nu väntar jag på den nya, tack mamma!

Jag tackade henne genom att cykla en sväng med henne.
Vi hamnade på kyrkogården med lite blåklockor och prästkragar.
Snart ska jag lägga mig och läsa igen, jag har blivit hur töntig som helst.
Men det bästa är att jag känner mig glad, jag är på väg uppåt igen.
Idag klarade jag av det första steget, jag gjorde verkligen det och nu ler jag.

Och jag som hade tänkt göra massor av bra saker den här dagen... Framför allt skulle jag äntligen få klippa gräset, jag hade tänkt mig musik, sol och bikini när jag klippte. Kan man ens klippa gräset när det regnar? Jag tror inte det. Jag vaknade nyss efter att ha drömt en helt underbar dröm (egentligen inte). Jag skulle ju sluta med allt, men det tar väl ett tag för drömmarna att radera dig eftersom du varit med i en månad snart igen. Hur som helst, nu ska jag komma på något mysigt man kan göra när det regnar och alla planer blir förstörda.
Jag tror att jag ska börja med en kopp kaffe och yoghurt. Sen ska jag duscha, tvätta håret och klä på mig. Efter det ska jag höra med mamma, det kanske spricker upp så att vi kan ta våran långa cykeltur? Annars ska jag lägga mig och läsa, Marie Ljungstedt boken är sjukt bra. Jag ska leta fram fler av hennes bäcker i vårt "bibliotek" sen. Jag ska chilla som fan idag också. Inte slita i onödan alls.

... så går det över, några glas till det är allt jag behöver.
Hela låten, texten och Sanna Carlstedts röst är nästan magi.
Man blir nästan glad av den, jag vet inte varför, men den är skön.
Nu ska jag krypa ner i sängen med min påbörjade bok, jag är trött.
Imorgon ska jag kliva upp tidigt och klippa gräset, fan vad jag längtar.
Sen ska jag och mamma ut på en lång cykeltur, ge oss sol är du snäll?
Annars känns det som att det är nu eller aldrig, allt hänger på mig själv.
Det är jag som ska ta det där klivet, det som känns så otroligt jävla långt.
De kommande två veckorna ska jag ägna åt det här, jag vet, men jag måste.
Jag har liksom bara två veckor ledigt på mig nu, sen börjar allvaret med jobb.
Då måste jag vara redo, jag måste kunna koncentrera mig och vara den jag vill.
Jag ska verkligen gör allt för att ta det här långa steget, ja jag ska göra det.

Godnatt och sov gott!

Det är sånahär dagar man inser det sköna i chilla-och-göra-ingenting-dagar, faktiskt. Fast jag erkänner att om jag inte hade varit otroligt bakfull och less, då hade jag inte pallat en dag då jag absolut inte gjort nånting vettigt.
Men nu, nu kan jag säga att det var det bästa som kunde hända. Nästan.

Jag vaknade mitt på dagen.
Jag bjöd in mig själv på fika hos moster.
Jag åkte hem och spelade lite gitarr för mig själv.
Jag och mamma grillade, alldeles ensamma åt vi.
Vi tog fram en skål med godis sen och låg på altanen.
Mamma började på ett korsord, jag bara låg helt stilla.
Jag letade fram en bok, en riktigt bra däckare (än sålänge)
Sen kokade mamma och jag kaffe och satte oss ute i gräset.

Sen har jag inte gjort något mer, fan jag känner mig som en ung pensionär.
Ska strax lägga mig i soffan och kolla på Em-finalen. Men jag vet ju redan hur det går, Spanien vinner med 3-0. Fast det ska endå bli skönt att fortsätta att vara lat och bekväm. Inte för att jag anser att jag är värd det, nej fy fan heller. Men det är bara det att jag inte orkar göra något annat. Jag kom på idag att det här är min sista vecka med ledighet. FAN. Nästa vecka åker jag och mamma på semester till Borlänge, fotboll och mys hela dagarna. Sen när jag kommer hem börjar arbetet på allvar, i 5 veckor ska jag slita hårt. Sen börjar skolan. Så det är nog ganska bra att jag tar det lugnt nu endå, och några dagar på stranden i veckan skulle också sitta fint. Hoppas att det blir så fint som det sägs att det ska bli. Nej nu ska jag ta plats i soffan, måste se till att få det bästa hörnet och dom bästa kuddarna. Men chipsskålen, den ska jag allt ge fan i hela långa kvällen.

Nu sitter jag här, skapligt nyvaken och förjävla bakis. Det känns inte så värt faktiskt. Visst hade jag jätteroligt igår med grymt sköna människor, men det var nått som... ja. Men kvällen började iallafall helmysigt. Jag gick hem till Marlene (pappa) och hämtade henne, sen vandrade vi upp mot hennes mammas lägenhet. Där började allt, med gitarren i högsta hugg slängde vi i oss glas efter glas. Det gick undan kan jag lova, och sen mötte vi upp Johanna på OK. Vandrade upp till Tomas där det var folk sen, men den första tiden spenderade vi ute vid uteplatsen för att prata och ha det allmänt chill bara. Hur gött som helst, och sen drog vi oss in (efter alla myggbett) till de andra. En bra sammanfattning kan väl skrivas typ najs 20-årsfest med bara tjejer som var 93:or. Blir jag förvånad? Nej. Men jag kunde inte sagt det som Johanna sa igår, "alla tjejer som föddes efter 1991 blev blonda och pinnsamala". Jag la snabbt till att dom fick jävligt stora bröst också, liksom sådär var väl endå inte vi då vi var 14-15 år? Struntsamma, många av tjejerna som var där var jättetrevliga och jag erkände flera gånger att jag trodde dom var äldre.

Klockan var bara 23:29 när jag klev in genom dörren hemma, ingen vet varför jag gick hem. Det blev iallafall mjölk och chilinötter med Mattias, sen somnade jag. Nu har jag vaknat, telefonen ringer hela jävla tiden men det är ingen som svara. Alltså det finns inget värre, och man känner hur man blir mer och mer irriterad för varje signal. Jag måste nog gå ner och svara nu eftersom det har ringt i 10 minuter snart, något viktigt?

Glöm allt.

Idag är jag glad, trots det otroligt fula vädret.
Jag har varit inne i stan och gjort några bra kap.
Nu ska jag slänga mig in i duschen, måste skynda.
Sen blir det fest två najsa brudar, 20-års fest blir det.
Jag skriver mer sen, just nu tänker jag inte på så mycket.
Jag tänker bara på att det vore himla gött att festa loss lite nu.

Glad dag :)

En ny mobil.
Nya kläder.
Nya skor.
Långt hår igen.
En hund.
Körkort.
Ett riktigt jobb.
En egen bil.

Jag fyller 18 år i slutet av augusti, hur lyckad är det?
En önskning föll bort, jag ska verkligen försöka nu.

En sak som var bra idag var den mysiga promenaden.
OCH, att jag har införskaffat mig ett par nya favortijeans!

1. Jag tröttnar inte på Coldplays Viva la vida-album.
2. Varför bakar jag så jävla goda kladdkakor hela tiden?
3. Jag ser bilder framför mig av dig hela tiden, jag orkar inte.
4. Varför kan jag inte se mig själv med någon annan, sjukt...
5. Jag måste ut och gå nu, gå runt Fränö och andas för ett tag.

Bara fem saker som jag har i huvudet nu och som jag inte får glömma.

Egentligen skulle jag heta Elsa, men farfar fick bestämma och det blev Sara. Synd.

Nu 20 år senare bor jag tillsammans med min finfina pojkvän Mattias Östergård-Hansen i en liten lägenhet i Forsa. Jag har bott här i Forsa i hela mitt liv, både tryggt och tråkigt. Jag har underbara föräldrar som alltid ställer upp och finns för mig, och en härlig lillebror som är 1,5 år yngre än mig. Kontakten jag har med min familj och släkt är något jag verkligen uppskattar. Det finns nästan inget härligare än när vi alla träffas! Och jag har en väldigt nära relation med min mormor. Hon är min kompis i alla lägen och jag älskar att vara med henne. Släkten gör mig lycklig.

2009 tog jag studenten efter att ha gått tre år på barn-och fritidsprogrammen på Bromangymnasiet. Nu jobbar jag lite extra på Dackås konditori och där trivs jag kanonbra. Annars fyller jag mina dagar med kärlek, promenader, skratt och jag är ständigt på jakt efter nya saker. När jag får en idé kan det inte vänta, det ska till vilket pris som helst ske sekunden efter att jag fått ideén. Jag är helt hopplös...

Jag har underbara människor runt omkring mig och jag önskar att jag vara bättre på att visa min tacksamhet. Mattias träffade jag i gymnasiet, vi gick i samma klass men det var inte för ens sista året vi blev tillsammans. Ganska så otippat faktiskt, haha. Men till hösten har vi varit tillsammans i 2 hela underbara år. Och på tal om hösten så har jag sökt tre utbildningar, men mer om det sen om jag kommer in :)