Nu sitter jag här, skapligt nyvaken och förjävla bakis. Det känns inte så värt faktiskt. Visst hade jag jätteroligt igår med grymt sköna människor, men det var nått som... ja. Men kvällen började iallafall helmysigt. Jag gick hem till Marlene (pappa) och hämtade henne, sen vandrade vi upp mot hennes mammas lägenhet. Där började allt, med gitarren i högsta hugg slängde vi i oss glas efter glas. Det gick undan kan jag lova, och sen mötte vi upp Johanna på OK. Vandrade upp till Tomas där det var folk sen, men den första tiden spenderade vi ute vid uteplatsen för att prata och ha det allmänt chill bara. Hur gött som helst, och sen drog vi oss in (efter alla myggbett) till de andra. En bra sammanfattning kan väl skrivas typ najs 20-årsfest med bara tjejer som var 93:or. Blir jag förvånad? Nej. Men jag kunde inte sagt det som Johanna sa igår, "alla tjejer som föddes efter 1991 blev blonda och pinnsamala". Jag la snabbt till att dom fick jävligt stora bröst också, liksom sådär var väl endå inte vi då vi var 14-15 år? Struntsamma, många av tjejerna som var där var jättetrevliga och jag erkände flera gånger att jag trodde dom var äldre.

Klockan var bara 23:29 när jag klev in genom dörren hemma, ingen vet varför jag gick hem. Det blev iallafall mjölk och chilinötter med Mattias, sen somnade jag. Nu har jag vaknat, telefonen ringer hela jävla tiden men det är ingen som svara. Alltså det finns inget värre, och man känner hur man blir mer och mer irriterad för varje signal. Jag måste nog gå ner och svara nu eftersom det har ringt i 10 minuter snart, något viktigt?

Glöm allt.