Helgens höjdpunkt var att få dela Otilias dopdag med henne och hennes familj. Så fint så. Är glad att dom höll dopet här i Forsa och inte på Gotland, det hade blivit lite klurigare... Elsa fick följa med på dopet, men tyckte väl inte direkt att dopcermonin var någon succé. Det tyckte i och för sig inte dopbarnet själv heller. När Otilia grät så svarade Elsa, hehe. Desto roligare var det att få träffa sin kompis på lite närmare håll under dopfikat. 

Medan jag och Elsa var på dopet hade Mattias, Elias och Edwin haft härligt grabbmys. En skotertur ut på isen, i det ljuvliga vädret. Sedan var dom tvungna att avbryta då Sector Alarm ringde till Mattias och berättade att brandvarnaren i källaren pep. Då fick dom bråttomt hem! Som tur var berodde det på "rökpuffar" från pannan. Men vilken trygghet det är att ha Sector Alarm inkopplat i huset alltså. Dom var beredda att skicka ut en väktare som skulle kolla läget, men nu hann ju Mattias hem före... Så fort brandlarmet går (eller inbrottslarmet) så ringer dom oss direkt, en kamera slås på i vårt hus och dom kan se allt som händer. Och i värsta fall skickar dom dit väktare/brandbil/polis. Guld värt, vare sig man är hemma eller inte. En extra trygghet är just "trygghetslarmet" med. Det funkar som så att vi bara trycker in en knapp, så kommer vi i kontakt med larmcentralen. Det kan man göra om man till exempel känner sig otrygg hemma, kanske att någon är utanför huset eller liknande. Då skickas en väktare ut direkt. Ja, ett bra larmsystem är verkligen en billig försäkring! 

Helgens sämsta var helt klart min lilla skitsjuka... Vet inte vad som hände, men klockan 05 på söndagsmorgonen vaknade jag och mådde lite illa. Tänkte gå och kissa, men blev kvar på toan av andra skäl. Fick sedan springa på toaletten hela morgonen och var helt slut när klockan var morgon på riktigt. Bäddade ner mig uppe i Elias säng, nära till toaletten på övervåningen. Men jag mådde inte illa alls, hade inte ont i magen heller och kände mig allmänt frisk. Misstänkte någon form av matförgiftning, men man brukar väl vara sämre då? Eller iallafall ha ont och känna illamående? Och jag kräktes ju inte heller. Nu var jag ju liksom hungrig under tiden, och mådde nästan som vanligt. Låg ändå i sängen hela förmiddagen och vilade, var ju trött efter morgonens bestyr... Sedan klev jag upp, duschade och åt som vanligt. Inga mer toalettbesök. Så det var nog bara något tillfälligt. 

Skönt att det gick över så fort. Skyndade mig ut med resten av familjen innan solen försvann. Andas lite ny frisk luft och samla lite solenergi efter den trötta förmiddagen... Sedan kollade vi på hockey och hängde i soffan halva kvällen. Eller knappt det. Jag gick och la mig supertidigt, behövde sova ikapp några timmar! 

Idag är det måndag. Vi har kickstartat rejält... Eftersom hemmet inte fick speciellt mycket omsorg under helgen fanns det en del att hugga tag i om man säger så. Bädda rent i sängarna, tvätta, vika tvätt, städa båda toaletterna, damma, torka av köksskåpen, vattna blommor, dammsuga och torka golven lite snabbt. En städning som jag gjorde på två timmar förr i tiden, idag tar ett sådant "ryck" en hel jäkla dag. Men barnen måste ju såklart underhållas och matas dom med. Vi behövde även en frisklufts-paus så vi gick ut och njöt av solen en bra stund också. Edwin busade i snön och Elsa invigde sittdelen i vagnen. 

På eftermiddagen var jag lagomt mör och nöjd. Svängde ihop en köttfärssås till middag, sedan lämnade vi vårt nystädade hem och åkte till söderhamn. Lite kvällskaffe, lek och bebisgos med våra vänner! Alltid trevligt. Synd såklart att vi inte bor lite närmare varandra, men vi är rätt duktiga på att umgås ändå. 

Vi kom hem sent så det blev kvällsfika pch hopp i säng direkt för Edwin. Elsa sov en stund i bilen så hon fick busa en stund extra, sedan fick hon premiärsmaka välling. Det verkade gå hem! Hon åt upp allt i flaskan, sedan somnade hon sött... 

Nu är det dags att sova för mig med. En bra dag lider mot sitt slut. Nöjd med städningen och fint umgänge, men kanske allra mest nöjd över att jag ÄNTLIGEN har bokat kyrkan till Elsas dop. Det har verkligen legat över mig i en evighet och jag har bara känt bläääää. Har varken haft ork eller lust att ens tänka på det. Men helgens dop gav mig en liten spark i baken, så nu är det fixat. Det blir inte för ens i juni, så Elsa hinner bli 9 månader. Men vad gör det om hundra år?