Nåja, vi lämnade barnen hos mamma och åkte mot förlossningen. Väl där inne blev jag dock lugnad av en fantastisk barnmorska. Och direkt kunde jag se att det ju faktiskt låg en liten bebis i min mage. En bebis som rörde sig hej vilt och snurrade runt som bara den. Så häftigt att se utan att känna allt. Fantastiskt. Bebisen visade upp sig från sin bästa sida och bjöd till och med på lite skratt sa barnmorskan. Gapade stort och man kunde se att läpparna formade ett leende när hon pekade och visade på skärmen. Alla mått såg bra och inga avvikelser som hon kunde se. Vilken lättnad alltså... 🙏🏼

Hon konstaterade även att moderkakan låg i framvägg rätt högt upp, vilket är förklaringen till att jag inte känt några sparkar ännu. 

Vi bestämde oss också för att fråga om kön den här gången. Jag berättade att jag var säker på att det är kille. Då frågade hon mig vad jag skulle säga om det var en liten flicka. Gissa om jag blev chockad när hon zoomade in och förklarade? EN LILLASYSTER! 💖

Känslan efter ultraljudet var magsik. Precis lika känsla som första gången. Wow vad detta är häftigt alltså! Ett litet liv i min mage som förhoppningsvis kommer ut till oss i September.

Vi firade genom att fika nere på stan och sedan köpa lillasysters första plagg. Helknasigt att köpa rosa kläder efter alla tuffa pojkkläder (ja man får köpa rosa fluff fluff till tjejer)! 🎀 Elias och Edwin fick sedan öppna påsen när vi kom hem och gissa vad det blev. Elias fattade dirket och blev överlycklig, nästan lite rörd. Edwin däremot höll på att klippa med saxen och var därför alldeles för upptagen. Men sen tror jag nog att han började förstå lite. Himla roligt iallafall. Tänk er vilken trygghet för lillasyster att få växa upp med två äldre bröder. Vilken lycka för oss alla!