Släpade mig upp, gjorde iordning frukost och sedan höll jag på att svimma. Inte av trötthet, men av magont. Enda sedan magsjukan drabbade mig har min mage krånglat. Inga diarrér eller så, men nå jävulska kramper. Det har resulterar i att jag inte kunnat äta som vanligt, och hela tiden känt mig svag. Jag har tex. inte druckit kaffe på en hel vecka! 😱

Imorse var smärtan där igen. Jag känner mig illamående, kallsvettig och får som kramper i mellangärdet. Det strålar ut mot sidorna och gör rätt så ont faktiskt. Inte outhärdligt, men det påverkar ändå vardagen. Man vill helst bara krypa ihop i fosterställning när det sätter igång. Börjar fundera på om det är gallan... Det är tydligen väldigt ärftligt, och vanligt efter att man fått barn. Både mamma, mormor och gammelmormor har haft problem med detta. Så varför skulle jag slippa?  

Hela dagen har varit skit faktiskt. Jag har varit världens tråkigaste mamma som har måstat vila mellan varven. Kramperna kommer och går, men jag får inte i mig någon mat emellanåt, så det tär fruktansvärt mycket. Stackars min lilla älskling... Men han har verkligen varit världens snällaste kille idag. Det verkade som att han förstod att mamma inte mådde bra. Han pysslade med sina leksaker och höll sig nära mig i soffan. Då och då kom han för att ge mig en blöt puss, ibland tyckte han att jag skulle låna nappen också. Älskade hjärta! 

Sedan slog han på stort och sov i drygt två timmar. Ännu mer vila för mig! Fortsatte att läsa i den nya boken jag börjat på, blev alldeles paff när jag insåg att jag hade avverkat 3/4 av den. Ville spara lite på boken och försökte blunda istället, men då satte magen igång igen... 

Det var en kamp att orka stå upp och göra lunch till Edwin. Men tillslut fick han sin mat och blev så stolt när han lyckades få upp potatis på skeden alldeles själv! 🙊

Hela dagen har bestått av lugna lekar och vila på soffan för mig. Edwin verkade inte bry sig så mycket om denna dåliga dag, men mitt samvete fick ta stryk. Herregud, om en vecka börjar han på dagis - och den sista tiden bara rinner iväg utan att vi hinner göra något dyrbart tillsammans. Ångest deluxe! 

Innan Mattias kom hem kände jag mig lite bättre och orkade svänga ihop en köttfärssås till dagens middag. Nam nam tyckte Edwin. Försökte peta i mig dagens första matbit jag också. Litegrann gick ner, men det kostade... Gick och la mig en stund med krampande mage medan Edwin lekte med pappsen. Äntligen lite roligt sällskap tänkte han nog! 

Mattias hade hämtat en magtablett hos mamma som jag tog innan jag la mig. Blundade och läste om vartannat. Och vet ni? Jag läste ut boken. Drygt 500 sidor på ungefär 7 timmar. Ja, har jag börjat så finns det inge stopp. Synd att det inte är lika lätt att hitta pluggmotivation! 🙈

Magen blev lite bättre och jag orkade mig upp. Edwin satt och åt lite frukt och Mattias packade sin hockeybockey-väska. Jag tappade upp ett bad till lilleman som blev alldeles lyrisk när han insåg att det var badtime! Sedan hade vi en ren och gosig pyjamaskille som fick kvällsfika framför teven. 

Mitt i allt kom hans mormor hit också, med en till tablett ifall jag skulle få ont inatt. Lilleman blev glad och hann busas lite innan det var läggdags. Han somnade runt 20:30-tiden, godnatt min skatt! ❤️

En ensamkväll för mig i soffan... Borde plugga men jag är alldeles för trött. En natt med 4,5 timmes sömn sätter sina spår, men jag har bara mig själv att skylla! ☝️

Tanken var ju egentligen att köra igång med plugget när Edwin går på dagis, det vet min lärare också, så det är ingen panik. Men det finns där i bakhuvudet ändå! 

Nu ska jag istället sova, sova och sova. Imorgon väntar en rolig (och behövlig) dag för mig. Har känt mig låg och opepp inför det mesta nu ett tag, näst intill lite deppig... Så en ensam dag med min bästa mamma är precis vad jag behöver. En dag i Gävle väntar. Kika, mysa, shoppa, äta och avsluta med hockey. Lovely! 👌