Efter en jobbig natt var mamman trött imorse när klockan ringde. Men jag har mig själv att skylla... Min lilla bebis sussade sött bredvid mig och somnade om efter nattamningarna. Det var jag och mina hjärnspöken som helt enkelt var klarvakna. Tillslut lyckades jag väl skrapa ihop tre timmars sömn iallafall.
ZzzzZzZz...
Morgonen flöt på. Edwin sov vidare i sängen efter lite tuttande, himla skönt. Då fick zzzombie-mamman dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro. Jag hann till och med klä på mig, sminka mig och ligga raklång på soffan i 5 minuter. Lite piggare! Sedan var det dags att väcka min kära bebis. Han blev lite arg först, men sedan sken han upp i ett leende. Sedan måsta vi sätta lite fart, ett besök på bvc stod på schemat...
Vi var där i god tid (som vanligt) utifall att han vill amma eller sova i bilstolen en stund. Men när vi klev in genom dörrarna vaknade han precis. Beredde mig på grin och skrik... Men han visade inte en enda sur min! Vi satt i soffan och snackade, tittade på lite leksaker och bara myste medan vi väntade på vår tur. Han fortsatte att vara en liten ängel innen hos sköterskan. Storkillen på drygt 10 veckor väger nu 6 kg på pricken, till sina 60,5 cm! Mjölken min är det då inget fel på. Som en nojig mamma alltid oroar sig för... Vi bokade en ny tid och satte oss sedan och ammade. Lillpluppen somnade!
Innan vi åkte hem gick vi till Åhléns en sväng. Halva reapriset på massor av saker! Jag fyndade en t-shirt till mig själv, duschcreme, deodorant och ett par mysiga leggings i sammet. Edwin fick en dregglis. Allt för 160 kronor! Jag hade velat köpa massor av kläder till barnen, så billigt... Men jag lyckades hejda mig. Både Elias och Edwin har överfulla garderober! Speciellt Elias. Har även en fullproppad back under sängen med växa-i-kläder till honom. Måste ta tag i det någon dag... Gå igenom alla hans kläder och kika vad vi har i kommande storlekar. Så jag är glad att jag var duktig och sparade mig idag, trots löjligt billiga priser.
Väl hemma blev det lite soffmys med hungrig och trött bebis. Sedan var det dags att laga middag. Hade supermamma-power och slängde ihop en köttfärssås med bara en hand. Edwin hängde nämligen på min axel och vägrade sitta i babysitter och titta på. Men det funkade det också... Tänk vad man tog saker för givet innan man fick bebis! Att använda båda händerna när man håller på med något (eller att kissa utan en bebis på axeln) är ju rena rama lyxen nu. Och när man står och vaggar kundvagnen på Ica... Sedan inser man att det inte är en barnvagn, och att man inte ens har bebisen med sig. Ja då är det extra skönt att vila armarna en stund och slippa oroa sig för att han vaknar och grinar! Det är så flummigt att vara mamma ibland, haha.
Innan pappan kom hem från jobber hann vi ligga på golvet och vädra rumpa också. Mysigt. Ett tag... Sedan började eftermiddags-grinet, lagom tills vi ska äta middag. Vi åt i omgångar och turades sedan om att diska/trösta bebis.
Mina föräldrar kom hit på lite kvällskaffe sedan. Och Edwinmys. Fast det är ju gå-gå-gå som gäller, sätter man sig i soffan med honom så vänder han munnen mot ens öra och skriker tills man inte står ut. Man reser sig upp igen och ja, då blir han oftast nöjd. Mormor och morfar turades om att hoppa runt här i lägenheten. Skönt att få vila armarna från 6 kilosklumpen en stund... Sedan kom det ett efterlängtat lass i blöjan! Tre dagar utan bajs, och alla jublar när det brakar till. Och nog kom det ett rejält lass alltid. Härligt när det letar sig upp för hela ryggen! Ja, man kan seriöst bli glad för bajs som förälder. På allvar!
Nu är det kväller och lilla familjen har intagit sofforna. Trötta allihopa... Vi slötittar på handboll och Edwin sover på pappas mage. Det blir snart hopp i säng! Jag har planer på att sova mer än tre timmar inatt, och hoppas att min lille bebis inte har något emot det.
Imorgon kommer min mormor hit på förmiddagen. Tänkte försöka hinna med lite nytta! Sedan ska jag träffa en kurator på mvc. Prata om mammalivet och allt det jobbiga. Alla uppgivna tankar och den värdelösa synen man har på sig själv ibland. Hoppas det ger mig något!
Förresten, vilka är ni alla som läser min blogg? Jag är så nyfiken! För lilla mig är det stort att jag har mellan 50-70 läsare varje dag. Och jag är så glad för att så många vill titta in! Jag skulle bli ännu gladare om ni ville kommentera och berätta vilka ni är, även om jag vet att man kanske inte vill eller orkar det... Men jag skulle som sagt bli jätteglad, vare sig jag känner er eller inte! Och har ni någon blogg så vill jag mer än gärna läsa era också! Puss på er, mina ännu okända läsare :)