läkartid och kuratortid...

Efter en hyffsad natt och en rätt bra morgon känner mamman sig glad och nöjd. I tre nätter har vi sluppit gallskrik och grin, så skönt för mammas lilla plupp... Däremot är det dagarna som är rätt jobbiga nu. Men vi hoppas på en vändning! 

Vi har haft en så mysig morgon. Vi vaknade runt 06:30 då pappa och storebror åkte på jobb/dagis. Byta blöja, amma och ligga lite i babysittern. Han tillät mig att äta frukost och dricka kaffe, guld värt. Edwin bjöd på några underbara leenden också, och tyckte faktiskt att mamma var rolig när hon tokade sig! Nästan så att jag lyckades locka fram ett skratt... Snart så! Sedan vart han lite trött och gnällig, så vi tuttade lite till och han somnade på mig i soffan. Pussa på en sovande bebis och titta på Nyhetsmorgon liggandes i soffan, ja det är en morgonrutin jag gärna kan vänja mig vid. Hihi! 

Nu har vi legat i sängen och pratat och myst ett tag! Så roligt med respons när man tokar sig och försöker vara rolig, han har ju mest bara rynkat pannan och sett arg ut innan, haha. Stora flin och ögonkontakt... Så värdefulla stunder! 

För ett tag sedan somnade han mitt i amningen. Så mysigt när han ligger helt avslappnad och bara småsnuttar även fast bröstet blivit tomt! Ja, det blir mycket tuttande när han använder mig som napp. Lite jobbigt ibland, men det mysiga överväger! 

Min bvc-sköterska ringde även och frågade hur vi hade det. Så gulligt! Vi bestämde att vi tar läkartiden imorgon. Så får vi se vad det ger. Riktigt skönt och tryggt att dom tar vår lilla killes jobbiga period på allvar! 

En barnpsykolog från mvc ringde även idag... Det var min bvc-sköterska som föreslog att det kanske vore skönt att prata med någon utomstående om allting. Vi har ju haft det superjobbigt och jag har verkligen inte mått bra. Så många jobbiga, hemska och ledsna tankar! Att känna sig otillräcklig och värdelös som mamma är hemskt... Så jag gick faktiskt med på att träffa en kurator nästa vecka. Lite tveksam! Men om det kan hjälpa mig att bli en starkare mamma så vill jag prova. Och det är nog inte så tokigt att prata med någon man inte känner... 

Snart ska vi ta tag i dagen på allvar. Morgonmys i all ära, men man måste rycka upp sig och bli människa också. Ta vara på dagsljuset och få friskluft. Hoppas Carro orkar följa med på en runda :) 

Känner dig inte men jag går in på din blogg flera gånger om dagen och blir lika imponerad varje gång av hur du verkar klara av alla dessa jobbiga vakna timmar och motgångar - jag gör det inte hälften så bra som du! Jag uppskattar att du skriver så öppenhjärtigt om eran situation - det gör att jag inte känner mig ensam när jag sitter uppe för ännu en sömnlös natt. Lycka till med allting, håller tummarna för att er fina kille snart får må så bra det bara går :-)

Åh vad kul att läsa! Tack för så fina peppande ord :) Önskar att jag kunde känna mig stark och fixa allt på egen hand, men jag har insett att jag inte kan det... Hjälpen vi får från nära och kära är ovärderlig! Jag skulle aldrig klara det utan dom. Och jag har insett att det faktiskt är starkt att våga känna sig svag! Även om det ibland känns så jobbigt... Det är aldrig kul att känna sig som en otillräcklig mamma och nästan känna att man inte orkar med sitt barn :( Men med all hjälp så orkar man! Hoppas du också har möjligheten att få avlastning och hjälp, och att din bebis mår bra :) Har du en blogg?