både bra och dåligt...

Lördag! Pappan i familjen åkte iväg tidigt imorse till Bobygda, han skulle pyssla med lite av varje. Edwin och jag tog oss en mysig sovmorgon... 

När vi vaknade hade jag en glad bebis! Älskar dessa stunder... Dom blir så oerhört värdefulla när vi allt som oftast har en ledsen liten kille. Dessa tandlösa leenden som värmer in i själen! 

Carro kom och gjorde oss sällskap en stund. Sedan gjorde vi oss iordning och åkte till hennes föräldrar. Helen och lilla Emil var också där, så gossarna våra fick utforska varandra lite. Fast jag vet inte om Edwin var så värst lättflörtad, haha... Emil försökte vara lite go mot honom, men min lille gosse hade en skeptisk min, surläppen framme och bara kräktes. Vi får göra ett nytt försök snart, jag vill ju att Edwin ska lära sig att bli lika glad som Emil. Hihi. Gott kaffe fick vi allafall innan det var dags att bege sig hemåt. 

Eller hem... Vi åkte till mina föräldrar. En mysdag med övernattning var inplanerad. Men innan vi körde igång med myset så hann jag faktiskt åka hem och göra några snabba ryck medan Edwin myste med mormor och morfar. Jag skulle åka hem och hämta vagnen så jag passade samtidigt på att dammsuga, gå ut med sopsorteringen, vattna blommor och plocka ihop lite. SKÖNT. 

När jag kom tillbaka hade jag ju Edwins vagn med mig, så vi klädde på oss och tog en skön promenad. Edwin, mamma och jag. 

Resten av dagen gick i ett lugnt tempo. Mysa i soffan, bli bjuden på god middag, efterrätt och titta på hockey. Edwin var på bra humör. Ja, enda tills hockeyn var slut... 

En jobbig kväll för lilleman! Grin, skrik, grin, skrik. Han verkade ha så ont i magen. Kan jag ha fått i mig något med mjölk tro? Kebabrullen jag åt igår? Det var verkligen panikskrik, spänd kropp och knorrande mage. Lilla hjärtat. Dessutom var han extremt övertrött, så det gjorde inte saken bättre. Jag, mamma och pappa turades om att gå runt och trösta honom. Till slut så somnade han av utmattning... 

Skönt att få stöd och hjälp av mamma och pappa när det är såhär jobbigt. Samtidigt som jag tycker synd om dom som får stå ut med så mycket... 

Sedan Edwin somnade har vi haft soffmys med olika bra program på teven. Lite popcorn och godis... Det är så mysigt att sova här! Mår alltid så bra med mamma och pappa i närheten. Även fast man är vuxen nu och själv har blivit mamma, så kommer jag alltid vara liten och behöva dom som trygghet i mitt liv. Så ikväll njuter jag! Vi kör ner morfarn i källaren inatt, så delar jag och Edwin säng med mormorn.

Imorgon är det söndag, vilket innebär att Edwin blir 11 veckor gammal. Det innebär också att storebror Elias kommer hem! Familjen blir komplett :)

De kanske var lök i kebabtallriken eller såsen om du åt vitlökssås? Fast just ja, du äter väl inte mjölkprodukter nu längre? Kanske kan vara själva köttet också, en del kan vara lite stark.
Jag minns att jag inte kunde äta de med Ebba för de fick hon jätte ont i magen av :(

Förstår precis vad du menar med att sova hemma. :)
Jag sov ofta hemma hos mamma när Ebba hade fötts.
Å ännu oftare när Nils kom för då behövde jag "proffs-hjälp".
Ebba var sååå avundsjuk och jag mådde så dåligt över hur hon mådde. Så de var skönt att få avlastning, någon som kunde roa Ebba medan jag var tvungen att amma Nils. För de var oftast då hon kände sig utanför eller hur man ska säga.
Innan Nils kom var ju hon såå himla mammig. De var bara jag som dög, å mina bröst var hennes snuttefilt. Hon stoppade alltid ner handen mellan min bröst. De var hennes trygghet :p
Å helt plötsligt var de en annan bebis som låg och åt på dom..
Nej fy vilka skuldkänslor man fick då.. :/
Det är tur man har såna fina föräldrar, det är guldvärt i vardagen!!

Hmmm, det var nog kebaben då! *Aldrig mer*... Ja, det är så himla mysigt! Världens trygghet. Är så tacksam för att jag har just den familj och släkt som jag har. Tur vi har :) Kommer nog alltid vara "liten" och söka mig till mamma och pappa, hihi :))

Ja de kommer jag också vara :) mamma är min trygghet och rådgivning.. <3 Finns alltid där vilken tid som helst på dygnet!