Förkylningen har inte gett med sig. Hela huvudet känns blytugnt av snor och jag nyser konstant, men halsen är nog ändå värst... Lyste med en ficklampa i munnen igår och hela "halsväggen" var alldeles svälld och varig. Fyfarao!!!

Jag har spenderar ett dygn med mamma och pappa, som har fått lyssna på mitt gnäll och fått tycka synd om mig. Underbart, haha. Har blivit servad med mat, må-bra-saker, vi har myst på altanen, legat i soffan, tittat på film och haft det allmänt mysigt. Kände mig som en sjuk ynklig 10-åring istället för en snart 23-åring jag är... Hihi. Fast jag sov faktiskt i en egen säng där, inte emellan mamma och pappa! Lovar!

Nu är jag hemma. Känns tomt och tyst. Saknar verkligen pojkarna! Ibland kan jag ju få psykbryt på dom... Speciellt när far och son "gaddar ihop sig" och gör allt för att reta mig. Mattias vet precis hur han kan få mig och bli galen, vilket Elias verkar tycka är roligt och hakar på. Haha, skitungar. Ibland kan det enda jag vill ha vara just LUGN OCH RO. Men nu när jag väl har det så... Jaha. Är det inte bättre än såhär? Tyst och tråkigt. Tur att Mattias kommer hem imorgonkväll, och Elias kommer på Söndag. Älsklingskillar!

Jag får väl försöka njuta lite av lugnet ändå ikväll. Tända ljus, skära upp lite frukt och mysa framför teven. Tycker inte om att vara själv, även om jag faktiskt inte är ensam ;-)