musiken slutade, aldrig
Oj. Som jag saknar Marlene redan. Även om det är jättehärligt att vara hemma med människorna jag älskar här, så är det något speciellt med att vara med Marlene dagarna in och ut. Man tror att man ska få nog, med det får man inte. Jag är lycklig!
Aerolates kör vi imorgon istället. Det kan nog vara skönt att köra det istället för en springtur, kan tänka mig att min träningsvärk är snäppet värre imorgon. Hujedamig.
Nu ska jag göra lite lunch, föna håret och invänta Niklas. Och senare Mattias. Jag ska väl laga ihop nå mat som vi kan käka med. Innan det är hockey på norrvägen!
Kommentarer
Anonym
men jag får nog! ;)
Trackback